Tack alla för att ni kom at säga farväl till Svärfar.

Detta är en tid av Tacksägelse, tid av visdom…. Får man hoppas…Av tillkommandet av visdom…
Hur skall vi då se på begravningar? Kanske är det en generalrepetition för min egen död?

Jag kommer att vara i den kistan en dag. Du kommer att vara där också. Vi alla går åt samma håll. Vi borde tänka på detta. Psalmen säger så här:

Psa 90:5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Psa 90:6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Psa 90:7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Psa 90:8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Psa 90:9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Psa 90:10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Psa 90:11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Psa 90:12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.


Herre, lär mig att räkna mina dagar, så att jag kan få visdom. Våra dagar är inte långa, även om vi lever 81 år, som Sigvard… De springer snabbare hela tiden, de accelererar med åldern.

Visdom… En vis person ser verkligheten så som den är. En dum person ser vad som inte finns där och beter sig enligt sina föreställningar. Visa människor ser vad som verkligen finns där.
Är Gud verkligen där? Är himmelen där? Är helvetet där? Är sanningen där? Är Jesus där? Är korset där? Vad är verkligt?

En klok person ser det som är verkligt och sedan bygger sitt liv runt den verkligheten. En dum person ser inte verkligheten, bygger sitt liv runt något som inte riktigt finns, och vid sluter ångrar sig fruktansvärt och sättet han levt. Hoppet är att vi växer i visdom.

Jakob skriver:

Jas 4:13 Hören nu, I som sägen: "I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning" -
Jas 4:14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
Jas 4:15 I borden fastmera säga: "Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det."
Jas 4:16 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.


Allt beror på Gud. Alla våra steg, allt vi gör, om vi lever eller dör i morgon – allt beror på Guds nåd. Detta är visdom. Allt annat är det inte. Gud är Gud, vi är inte det – och vi borde leva med den vetskapen hela tiden. Medvetna om Guds närvaro, i ständig tacksamhet.

Kommer ni ihåg dessa ord, skrivna av Paulus, strax före hans död i Rom?
2Ti 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.
2Ti 4:8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

Paulus skriver om rättfärdighetens segerkrans. Ett pris för det fullbordade loppet, för bevarande av tron.

Vårt hopp är att Paulus övertygelse var också Pappas övertygelse. Jag ber att detta blir också allas övertygelse när den dagen kommer till var och en av oss. Att vi, synliga människor, förlitar oss på Jesus, att vi kryper till korset, att vi blir renade med Hans blod, att vi erkänner våra synder och vår nöd, och att vi blir förklarade rättfärdiga – inte för något vi gjort, utan för Hans Offer och Hans uppståndelse.

Detta är vår Kristna tro, och detta var Pappas tro.
Gud, vi står här ledsna och sorgsna, lämnade utan Far, men vi har Glädjen i oss, att Far finns hos Dig, med rättfärdighetens segerkrans på huvudet. Låt oss inte bortse från Dina vägar, hjälp oss vandra på den smala stigen, tills den dagen kommer när också vi står framför Dig och tar rättfärdighetens segerkrans. I Jesus namn. Amen.