Sveriges Nationaldag - en viktig angelägenhet

En underbar text, tyvärr publicerad i en tabloid med dåligt rykte. Därför kopierar jag detta så troget som möjligt. Originalartikel här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article14951862.ab

Herman
Lindqvist

Dags att sluta kräkas på vår nationaldag

VÅGAR FIRA Kronprinsessan Victoria och prins Daniel anländer till nationaldagsfirandet, ett firande som flera skribenter tävlar i att smutskasta.Foto:Foto: FREDRIK SANDBERG
Så har ännu en nationaldag firats i Sverige och som alltid har den föregåtts av den sedvanliga strömmen av kolumner och debattartiklar i den liberala och vänstervridna pressen och upphetsade debattörer i radion, där deltagarna i debatten tävlar i att ta avstånd från allt firande, kräkas på allt som symboliserar Sverige inklusive nationalsången.

Vad är det för fel på oss svenskar? Varifrån kommer denna, för ­Sverige unika form av national­ism, den man kan kalla sadonationalism? Detta fenomen att inför varje nationell högtid offentligt plåga och ­piska sig med flaggstången? De här självplågarna dök upp redan i samband med Eurovision Song Contest i Baku och de kommer helt säkert att höras igen nu ­under fotbolls-EM.

En variant av dessa fosterlandsförnek­are är de som på alla sätt försöker ­bevisa att det inte finns något svenskt, ja egentligen inget Sverige heller. Det är en konstruktion, heter det. Som om inte varje land i Europa är summan av impulser utifrån som sedan omvandlats till något eget. Vi har vår egen svenska mix av italienska helgonet ­Lucia, tyska julgranar, Evert Taubes sydamerikanska melodier etc. Det ­utländska har blivit svenskt.

En vanlig vanförställning i dessa anti-svenska artiklar är att invandrare skulle känna sig exkluderade, ja rent av ­hotade, av att vi svenskar har nationaldag, därför ska vi avstå. I den andan brukar media ­ofta intervjua fler invandrare på national­dagen än svenskar. Det är fullkomligt ­galet. Det finns inte en enda invandrare i Sverige som inte vet att han/hon invandrat till ett land som heter ­Sverige och att detta land har sin egen flagga och egna traditioner. Det är fullständigt ­naturligt för dem och något de gärna vill vara delaktiga i. De har ju valt att ­komma till vårt land. Det är motsatsen som skrämmer dem, svenskarnas egna hån av det svenska.

Vad som ofta glömts bort i debatten om för eller emot firandet av nationaldagen är att den stora majoriteten av svenskar är inte invandrare. Majoriteten är ­födda i Sverige av svensktalande personer. Miljontals svenskar bor fortfarande i små samhällen där de levt hela sina liv och deras förfäder vilar i gravarna runt sockenkyrkan. De flesta får tårar i ögonen på skolavslutningen då ”Den blomster tid nu kommer” spelas. De får en klump i ­halsen då svenska flaggan hissas och nationalsången spelas då en svensk får guld­medalj. Alla dessa känslor är fullkomligt normala, men är ­något som dessa kolumnister och debattörer hånat och förlöjligat så länge och så högljutt att många medborg­are tiger och småskäms för ­sina reaktion­er, rädda att få SD eller någon ännu hemskare förkortning stämplad i pannan.

Varje år brukar skribenter ­säga att de inte vill fira dagen därför att de inte känner något för Gustav Vasa ­eller 1809 års författning. Nej, vem gör det? I stället kanske vi kan se ­nationaldagen som Sveriges ­födelsedag. Ingen vet när Sverige kom till, men vi har firat svenska flaggan och national­dagen i över hundra år. Varför inte ta den 6 juni som Sveriges födelsedag?

Vissa födelsedagar vill vi själva helst hoppa över, andra vill vi ­fira rejält. Se nationaldagen och dess firande på det viset. Visst är ett så gammalt och fint land som Sverige värd en födelsedag? Visst har Sverige sina fel och brister, ­vilket land har inte det? Men samtidigt är det få länder som har så mycket att ­fira som vårt land: Fred i nära 200 år, demokrati och frihet att uttrycka sina åsikter, även de liberala anti-nationaldagsuppkastningarna. Vi har större jämlikhet än i de flesta andra länder. Vi ­respekterar och ger barnen större rätt och vi slår vakt om och vårdar naturen och miljön.

Sverige är ett litet land i Europas utkant, vi är kanske inte fullt så bra och så kända ute i världen som många av oss tror, men vi har oerhört mycket att vara stolta över och är betydligt mer kända och respekterade än åtskilliga andra ­länder med större befolkning. En svensk ska aldrig behöva skämmas över att hissa sin flagga, vare sig det är nationaldag, moster Märtas födelsedag eller medalj i fotbolls-EM.

När ska de liberala sadonationa­listerna ­erkänna att majoriteten av svenska folket faktiskt är svensk och är stolt över att vara det? Det måste vara en rättig­het att få sträcka på sig åtminstone en dag om året, utan att bli ­hånad och utflinad av andra svenskar.

Visst är ett så gammalt och fint land som Sverige värd en födelsedag? Visst har Sverige sina fel och brister, vilket land har inte det?

Visste du att ...

... den svenska flaggan är den näst äldsta ännu använda nationsflaggan i Europa, kanske i världen? Danskarnas Dannebrogen är den äldsta, skapad i början av 1200-talet. Den svenska flaggan dyker första gången upp på 1400-talet som en motståndsfana i kampen mot danskarna.

... namnet ­Sverige på vårt land dyker upp första gången i ett brev från Kalmar 1384? ­Innan dess kallade ­våra grannar vårt land för Svitjod, så ­heter Sverige fortfarande på Island. Svitjod ­betyder ordagrant Svea­rike. Att namnet på vårt land var oklart så länge ­berodde på att det ­inte fanns något etable­rat erkänt rike med klara gränser förrän i slutet av 1300-­talet.

... den svenska ­monarkin är en av de äldsta i värld­en? Vi har haft någon form av monark ­ända sedan slutet av 900-­talet då Olof Sköt­konung var erkänd av både svear och ­götar och dessutom lät prägla det första svenska myntet i ­Sigtuna år 995.